Ett försök till självmord - DEL 2 ( )
Hem Om mig Kontakt

Ett försök till självmord - DEL 2

Det gick snabbt att åka till akutpsyk. Polisen körde i 155 km/h på en 90-väg. Men fick veta att jag behövde komma in snabbt om jag skulle ha någon chans att rädda min lever eller njurar. Polisen släppte av oss vid entrén till psykiatrin. Så fick jag och Leo vänta i ett speciellt rum på akutpsyk, antagligen för jag kom in med polis. Jag slapp blåsa eller lämna urinprov, även om jag själv ansåg det behövdes. Läkaren var bra, en utländsk kvinna. Hon sa att mitt tillstånd var allvarligt och jag måste till medicinska akutmottagningen innan de kan lägga in mig. Jag hade 5000 mg paracetamol i kroppen, även 150 mg kodein, 10 tabletter som innehöll DXM (dödligt vid överdos) och en stor mängd Cocillana.

På medicinska akutmottagningen fick jag först träffa en sjuksköterska och en undersköterska i triagen. De tog blodprover på mig och gav mig en kanyl i armen. Sedan fick jag lägga mig på en övervakningsplats. Jag mådde lite illa, men inte så att jag behövde spy. En annan sjuksköterska kom till mig och bad mig dricka kol för avgiftning. Egentligen ville jag inte det, jag ville ju dö. Men jag såg på Leo att han ville och jag gav livet ännu en chans. Drack en mugg med kol, det smakade skit och illamåendet blev värre och jag fick kväljningar. Mer kunde jag inte dricka av kolet. Jag fick även information om vad som kan hända min lever och njurar. Inte något man bryr sig om när man vill dö.

Jag blev inlagd på akutmottagningen för övervakning. Mina prover var inte bra och mitt hjärta slog alldeles för fort. Hade även EKG på mig under hela natten. Jag sov ingenting. Började även få ont i magen och då ville en sjuksköterska ge mig smärtstillande. Jag tyckte jag redan hade alldeles för mycket smärtstillande i mig redan. Sedan på morgonen kom personal och skulle ta prover på mig igen, men som ni vet är jag väldigt, väldigt svårstucken. De fick knappt något blod på fyra gånger de försökte. Tydligen räckte det och provet såg ganska okej ut. Tillräckligt bra för att jag skulle kunna komma upp till psyk igen.

Och här är jag nu. Jag sitter och väntar på att få prata med läkaren om inläggning. Har en rejäl bakfylla, men så är det. Jag vill fortfarande dö och därför är det viktigt att jag får hjälp snabbt.



  • Kategorier

    Arkiv

    Senaste inlägg

    bilde