Fick hästen över mig 😥

Igår var jag i väg med bland annat Wozi på öppen bana i Varberg. Det är ett annat namn för Pay and Jump idag tydligen 😅 Vädret var helt underbart och perfekt för ridning. Däremot såg jag inte så mycket av det fina vädret eftersom halva dagen låg jag på akutmottagningen istället. Jag är inte ett dugg förvånad, men jag förstår inte varför jag inte ens är rädd för hästar efter alla dessa ridolyckor som jag varit med om 😯
 
Första rundan på Poganka gick suveränt bra, även om det bara var 80 cm. Jag hade ju aldrig ridit henne innan så det var lite spänt. En mycket stark häst med egen vilja, men ett bra psyke 😊 Andra rundan var med min älskade Czarownica och då var det 100 cm. Det här med gräsbanor har aldrig varit min grej eftersom jag var med om en svår ridolycka 2011 på just gräsbana 😞 Men Czarownica var jätteduktig och vi hoppade felfritt. Att jag ens kom ihåg banan var ju något att vara stolt över med tanke på mitt dåliga minne.
 
Sedan hände något när jag åter igen hoppade Czarownica i 1,10-klassen. Vi hann komma fjärde hindret som var en oxer och jag kom lite för snabbt på hindret och felbedömde avståndet 😓 Jag hoppade innan hästen och landade på min högra sida med armen mellan magen och marken. Sedan kom Czarownica på mig. Som tur var fick jag inga broddar inborrade i mig, men det var hemskt nog 😢 Jag hörde hur folk sprang emot mig och någon skrek att dom skulle ringa ambulans. Någon tog snabbt av mig ridhjälmen och höll i min nacke. Någon annan la något över mig och Wozi frågade hur jag mådde. Jag kunde inte svara, det gjorde så ont 😩 Mina ben ville inte röra på sig och min högra arm gjorde fruktansvärt ont.
 
Enligt Wozi så hade två ambulanser kommit 8 minuter efter att någon hade ringt. Jag minns knappt något mer än att jag fick en kanyl och mediciner insprutade. Sedan vaknade jag upp när jag låg vänd på båren och hade sagt "nu är jag tillbaka, vad händer?" 😂 Sedan försvann jag igen och nästa gång jag vaknade låg jag i ambulansen, fast jag trodde att det var en helikopter. Wozi följde med som stöd vilket var otroligt snällt 😊 När sirenerna gick på började jag att gråta och sedan kräktes jag på ambulanspersonalen. Vid ankomsten till akutmottagningen hamnade jag i ett så kallat akutrum med massor av folk. Dom ställde en massa frågor som jag inte kunde svara på. Istället grät jag för jag blev så stressad och sedan försvann jag igen tills jag blev väckt på CT-röntgen. Då blev Wozi röksugen och personalen klippte upp fickan på ridbyxorna eftersom där fanns mina cigg 😅 Räddaren i nöden kan man väl ändå säga. Sedan var det in och ut i en maskin och jag fick veta att min arm var vriden och misstänkt fraktur på revbenen.
 
När jag kom tillbaka till akutmottagningen fick jag åter igen mediciner insprutade i kanylen och försvann igen ett litet tag. När jag vaknade så hade dom tydligen vridit min arm rätt och jag skulle på en vanlig röntgen för att se så benet låg på plats. Någon ortoped kom och undersökte mig igen och Wozi skrek åt honom att inte nypa mig så hårt i tårna. Jag kände ingenting 😥 Efter ett tag började det surra i benen och det blev varmt. Sedan kunde jag vicka lite med tårna och det var ett stort framsteg. Min läkare kom in och sa att tills idag trodde han aldrig på tur, men jag hade verkligen tur eftersom dom trodde att jag brutit ryggen då jag kom in till akutmottagningen.
 
Om man ska avrunda allting så har jag "bara" skrapsår i ansiktet och på höger arm. Sedan en fraktur i höger underarm samt antagligen revbensfrakturer på högra sidan. Dom vllle gipsa min arm, men efter en lång diskussion så slapp jag detta om jag vilade armen i en mitella 😪 Skulle det bli värre så var jag tvungen att återkomma. Fick med några äckliga tabletter som gör mig illamående, men hellre det än smärta. Jag hade änglavakt denna gången, det kunde gå åt helvete. Som tur var hade jag både hjälm och skyddsväst med airbag på mig under fallet. Tänk om jag inte hade haft det? 😥
 
(null)
(null)
Det är strängt förbjudet att kopiera bilderna i detta inlägg.